| |
Har legat hemma nu ett par dagar och känt mig riktigt risig. Har spytt som en gris på kvällarna, det har bokstavligt talat runnit ur alla hål på mig, hur äckligt det än låter. Men nu äntligen börjar jag känna mig som en människa igen och jag känner mig otroligt tacksam för alla söta meddelanden jag fått både via sms, via FB och på msn. Så till er som har brytt er, stort tack! Har spenderat mer eller mindre hela nätterna online. Något som lett till både till positiva öden och negativa händelser.
Till att börja med så har jag börjat prata lite smått med en person på msn och FB som under min tid i högstadiet inte gjorde mig annat än illa. Det känns annorlunda nu. Han känns annorlunda nu. Han har för det första gått och blivit snygg(are), för det andra gått och blivit attraktiv(are), och för det tredje, han har bett mig om ursäkt för sitt beteende. Sånt uppskattar jag, djupt. Människor som kan be om ursäkt när de gjort något som skadat andra. Det är vuxet och moget beteende. Att få bekräftat att det inte var mig det var fel på utan honom, det känns så himla skönt i bröstet och magen att veta. En sten har fallit, som det så fint och poetiskt heter.
Häromdagen så fyllde Robban år. Ni vet min skådespelande vän från Norrland? Jag var inte sen med att skicka ett grattis-sms och fick tillbaka ett glatt meddelande som sa att han var tacksam över att jag kommit ihåg. Klart att jag kommer ihåg. Jag minns de flestas födelsedagar, även om jag ibland kan komma på i efterhand att de fyllt år. Iallafall. Robban fyllde år och jag fick svar på mitt sms. Det stod även i hans svar att han ska till Karlstad i helgen och spela teater. Han ville ses. Jag fick en obehagskänsla i magen, då det vid varje tillfälle som getts har skitit sig i sista stund så fort vi ska ses. Men den här gången hade jag ingenting planerat inför helgen, och dessutom kände jag mig redo att träffa honom. Jag har trots allt pratat med Robban online och via telefon i snart 5 år. Han står mig tammefan närmare än en del av mina IRL-vänner. Så jag skickade ett snabbt svar att jag skulle ringa upp honom senare under dagen och att vi kunde prata mer ingående om eventuellt möte då. När jag väl ringer så beter han sig till en början helt normalt, men jag märker att något inte är som vanligt. Jag hör någon i bakgrunden, jag ställer en fråga och plötsligt så beter han sig som en skithög och efter att jag lagt på luren får jag även en del oerhört kränkande kommentarer skickade till mig via sms.
Vad är det för fel på alla dessa missbildade kukhuvuden? Nu vet jag att jag kommer ångra att jag skriver så om just Robban så fort vi gått och blivit vänner igen. Men för stunden så kan ha gott och väl vara ett kukhuvud. Jag är fan skitsne på honom. Detta är inte första gången som det händer att jag får just den här typen av bemötanden när jag inte gjort annat än att smickra, charma och underhålla mina "vänner". Till listan över kukhuvuden kan jag även lägga in Tom, Kristofer och en del andra. Sistnämnda väljer jag att än idag fortsätta kalla för kukhuvud. Det kan han gott ha efter hans MYCKET udda beteende. Tom - Han har jag nästan glömt. Men när jag tänker tillbaka så gör det fortfarande ont och jag hyser fortfarande obehagskänslor kring den där dagen. Att en främling kan göra en sån åverkan på mig. Sjukt.
|
|
){kind=link}
