| |
Har haft en lugn vecka. Drog som sagt på mig världens halsvirus i förra veckan så har legat däckad. Suck. Har iofs hunnit med att se klart alla mina resterande avsnitt av Dexter under veckan som gått. Dexter är utan tvekan den bästa tvserie som sänts på år och dar. Jämsides med CSI och Two And A Half Men förstås. Annars har jag knappt kunnat röra mig. Har legat i min ensamhet och gnytt och tyckt otroligt synd om mig själv. Det är precis så jag mår när jag är sjuk. Jag känner mig ynklig, liten och ensamast i världen. Som tur var så kom Cissi hit i förrgår med mat åt mig. Annars har jag knappt sett en levande själ, om man inte räknar med människor som gått förbi utanför fönstret.
Igårkväll fick jag återigen finbesök och det var precis vad jag behövde. Sannas ena voffsing håller på och ska para sig med en tik och den lilla tjejen var tvungen att sova borta då Sannas familj har 3 voffsingspojkar. Då var Izzie ett självklart val. Både Sanna och voffsing sov här inatt och vi låg vakna till halv 3 och pratade. Det är ett under att jag håller mig vaken än ikväll. Det var iofs bra träning. Att voffsing kom hit alltså. Jag har på känn att det inom kort kommer att flytta in en liten Rottis i min familj. Det är iofs lite skillnad på en 7årig tik och en hundvalp. Men iallafall. Träning som träning.
Nästa vecka kommer Jonas hit igen. Jag ser fram emot det. Han är en sån där karaktär som gör mig lugn och varm. Fast på ett helt annat sätt än det lugn jag känner när jag umgås med Sanna.
När vi ändå är inne på varma känslor så kommer äntligen Krille hem igen. Visserligen bara över helgen men det känns skönt att få bry sig om någon annan än sig själv. Jag börjar bli trött på att det bara är jag och kissarna här hemma. Men som sagt, snart är det ändring på den saken. En tillökning i familjen är precis vad som behövs.
|
|
){kind=link}
