| |
Då har ännu en vecka gått i Izziedizzy's liv. Den har varit fylld med diverse upptåg. Jonas besök från Hufvudstaden tex. Trodde inte att det skulle kännas så bra som det faktiskt gjorde. Efter mina misslyckanden senaste åren med folk som jag mött via nätet (Tom, Kristofer och Andreas tex) kunde man ju inte förvänta sig det bästa direkt. Och nej, jag syftar verkligen inte på dig Krille. Du är minst lika unik och speciell som Jonas. Veckan har flytit på hyfsat bra om jag får säga det själv. Det enda som dragit ner mitt humör något är det halsvirus som jag dragit på mig.
I onsdags, när Jonas dök upp på tågstationen, så tog vi bland annat en runda på stan och en pizza- & drinkkväll med Sara. Det kändes som om det var det perfekta sättet att inleda en irl-relation. Tillsammans med en av mina bästa vänner, en blåbärsdrink på Harrys (där det förövrigt var Snowroller-kväll) och med några bitar av en familjepizza. Mums! Har jag föresten nämnt att jag gått ner 11 kilo i vikt sen i slutet på November? Det är inte fy skam det inte.
Sen blev det torsdag och jag blev som sagt tokdålig under natten och fick stanna hemma från skolan. Jag som har prov om 2 veckor och verkligen inte har tid att dra på mig diverse sjukdomar. Som tur är så har jag min gamla vän Christian i klassen som ringde mig och rapporterade om allt jag behövde lägga fokus på, men iallafall. Det var helt enkelt bara att bita i det sura äpplet. Jag kunde inte ha gjort något annorlunda.
Igår var även det en lugn dag. Såg på film, åt pastasås och pratade med Pontus i telefon. Kort och gott en sammanfattning av de viktigaste delarna av gårdagen. Idag har dagen varit något jobbigare. Började med att jag vaknade upp och inte kunde andas. Blev ett akutsamtal till sjukvårdsrådgivningen som beordrade mig att sätta mig i en taxi omgående. Sagt och gjort. Akuten besöktes, likaså Gripens vårdcentral. Fick diagnosen "halsvirus" och har därför beordrats att ta det lugnt resten av helgen och inte äta några mjölkprodukter. Vilken jävla tur att jag har laktosintolerans så jag inte saknar skiten allt för mycket.
Vill förövrigt passa på och tacka mina underbara vänner som skickat oroande sms hela dagen och undrat hur livet står till med mig. Som ni märker så lever jag, och det är säkerligen delvis för er skull. |
|
){kind=link}
