Ett uppvaknande
 
Jag ber i vanlig ordning om ursäkt över att mitt bloggande avtagit något. Det har varit en tuff period i mitt liv senaste månaderna. Det har hänt mycket som har vänt upp och ned på mitt liv. Något till det bättre, något till det sämre.

Jag har till och börja med gått ner 10 kilo i vikt sen i slutet på November. Det är bra kämpat, och mer ska det bli. Mycket mer. Sen har jag börjat skolan igen. Media, Virtuella Miljöer och Historia är ämnena som står på mitt schema. Känns skruvat att läsa ämnen som man kämpat sig igenom förr. Men det är för en stabilare framtid som jag tar det här steget. Har som tur är Christian som stöd i klassen, och det känns tryggt. Vi känner varandra sedan innan och har väl mer eller mindre hittat tillbaka till varandra på ett positivt sätt.

Sen har jag blivit särbo-kombo eller vad man nu ska kalla det. Krille har fått jobb i Oslo och flyttade, ja, idag faktiskt. Han kommer hem varannan eller var tredje helg och det ska bli intressant att se hur jag klarar av livet som självständig. Jag är ju trots allt van vid att ha honom här hemma. Vi har nog aldrig varit ifrån varandra såhär länge perioder i sträck tidigare. Men det är lika bra att jag vänjer mig. Snart bor jag inte längre i Karlstad utan i Stockholm och jag räknar ner minutrarna till det faktumet är här. Olivia har lovat att hon ska komma hit med jämna mellanrum och sova över så jag slipper vara så ensam. Men nu i början är jag gärna ensam faktiskt. Ska ta igen några år av tjejtvtittande. Och det lär ju ta sin lilla tid. Men sen är du välkommen min snäcka.

Dessutom har jag klippt banden med några utav mina vänner och bekanta också. Det svider när man gör slag i saken, men det är värt det såhär i efterhand. Utan tvekan. Jag är inte värd att trampas på, och jag tar inte åt mig av den skit ni iderligen slänger över mig. Vid sådana tillfällen är jag offantligt glad att jag har Sanna, Olivia, Sara, Cissi och Jossan. Det är tjejerna som betyder allt för mig och som gör allt för att jag ska må bra. Utan min trygga kärna av vänner skulle jag vara obeskrivligt förlorad i mitt eget psyke. Men just idag, idag är jag lycklig.

Nu har jag unnat mig en liten update vilket verkligen var på tiden. Jag ska försöka att ha tid att blogga ett par ggr i veckan, men det är som sagt en hel del saker som är i rörelse just nu. Så vi helt enkelt ha överseende och se när tiden räcker till. Har en del små äventyr inplanerade närmaste månaden.
          
          Datum: 2010-01-24 | Tid: 12:24:53 | Kategori: Vardag | Kommentarer: (1)






 
Xandrah
 
 

Tänker på dig! Kram*

 
Datum: 2010-01-25 | Tid: 06:54:19 | |



 
Kommentera Inlägget:
 

 

Namn: Spara?

E-Mail:

Blogg:

Skriv:




Trackback